linnns

Jag läser ofta saker som att kärlek finns inte och att kärleken bara är ett skämt. Och jag undrar lite hur dom tänker som skriver sånt? Typ 95% av dom som kanske tycker så har blivit sårade av någon dom älskade. Och då har dom ju varit kära, eller kanske till och med är det fortfarande?
Att säga att det inte finns någon kärlek bara för att man är sårad är ju bara att lura sig själv.
Man kanske kan hålla fast vid tanken ända tills man hittar någon ny, och då finns kärleken väldigt mycket igen.
Att säga att man inte "vill" bli kär, eller inte bryr sig tror jag bara är ett sätt att skydda sig från att bli sårad.
Jag kan inte säga att jag har blivit sådär ordentligt sårad någon gång, men jag har förlorat människor som jag kanske inte var redo för att släppa, men allt det har bara lett till att jag har hittat mitt livs kärlek i min jesper.
Så jag tycker verkligen inte att man ska ge upp bara för att man blev sårad en gång av en person som säkert inte ens var värd en.
Om man bara fortsätter leta så kommer man till sist hitta den perfekta pojkvännen för just en själv.
Jag har gjort det och jag är lyckligare nu än vad jag någonsin har varit. Och folk har till och med sagt det till mig så det är inte bara något jag inbillar mig själv.

Någon av Sveriges 9 000 000 människor måste ju nästan vara "den rätta" så säg aldrig att kärlek är ett skämt!