"Det man inte kan hålla måste man släppa"

Kärt citat som min farmor alltid sagt till mig sen jag var liten. Men när man inte kan bestämma sig då? När man varken kan hålla eller släppa, vad ska man göra då. Hålla i lite grann? När man ser ljuset som en siluett som inte riktigt går att få grepp om innan den är borta. När hjärnan och hjärtat inte är överrens, dras åt olika håll. Vad man ska göra då sa hon aldrig något om. Fick frågan idag ifall det var värt det? Jag har ingen aning, har inga ärliga svar. Det får vi se i slutändan svarade jag, men när vet man när det är slut? När vet man när det är dags att ge upp? Som sagt har jag inga ärliga svar. Vet att få vet vad jag babblar om men måste bara få ur mig detta, skriva ner det någonstans. Ha en möjlighet att blicka tillbaka på mina tankar när det är slut, över, finito. När jag kan tänka på annat i mer än en timme i sträck. Det är väl ungefär då antar jag. Då vet jag ifall det var värt det.


Kommentarer
Postat av: S

Din farmor verkar vara en vis gammal kvinna

2010-10-04 @ 23:30:23

Kommentara här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du blogg?:

Kommentar:

  • Follow linnns
  • Trackback
    RSS 2.0